Rullstolsakademien
6. September 2018 Enda sen jag lämnade Orup i 2015, har jag haft rullstolsakademien i tankerna Kurserna har sedan starten varit överfulla och resultatet av de som har gått har varit väldigt framgångsrika. Anledningen till detta tror jag är den styrka som upplevelsebaserad kunskap kombinerad med medicinsk expertis för med sig. Kursledarna består av Henrik Larsson välkänd idrottsprofil som tog sitt sjätte guld i nineball i biljard-VM för rullstolsburna 2016, och som jobbat inom rehab sedan tidigt 80-tal med start hos Rekryteringsgruppen och och Lena Wapner från VO neurologi och rehabiliteringsmedicin, SUS. Denna tolv veckors kurs har till syfte att hjälpa oss i rullstol att bli mer oberoende, delaktiga och ansvarsfulla. Allt genom att utveckla var relation till rullstolen. Alla diagnoser och åldrar är välkomna och kursen är avgiftsfri, men anmälder man sig nu får man restan av 2018 och 2019 for samma pris. Förutom alla tekniska kunskaper som lärs ut där är deras avsikt att påverka en eventuell negativ koppling till rullstolen till att istället förstå vilket ovärderligt hjälpmedel rullstolen faktiskt är om man kan hantera den väl. Kursinnehållet i lite mer detalj • Energibesparande körtekniker. • Teorin kring själva konstruktionen rullstol och hur man som bäst ställer in den för att passa egna fysiska förutsättningar, ens omgivning och livsstil. • Problemlösning på vardagssituationer både inomhus som utomhus. • Hur man bäst blir hjälpt. • Hantering av stadsmiljö. • Att förebygga sår. • Försämrad ämnesomsättning och lämplig kosthållning. • Egen träning • Rätt hjälp Vid första kurstillfället idag körte vi en sträcka som på 6 min, sedan vid kursens slut kommer vi att upprepa detta i ett utvärderingssyfte. Vi kommer också skatta mål om varför vi går denna kurs. Mål som vid kursens slut också kommer att stämmas av i ett utvärderingssyfte. Varan mål för kursen kan få vara precis vad som helst. Dom lägger ingen värdering i huruvida det handlar om att klara av trottoarkanter eller kunna köra rullstol samtidigt som vi har en kopp kaffe i ena handen. Jag har svårt eftersom vanlig teknik ofta är baserad på känsel, och den har jag inte, och dom autonome rörelser en by i Sibirien.
